269680

För ett par veckor sen så nämnde mamma att när nu dom köpt nytt hus och ska flytta så ska vi ( vilket är självklart) byta telefonnummer... Jag blev av någon anledning väldigt upprörd över detta utan att egentligen veta varför. Tills nu. Det slog mig precis just nu. Det telefonnumret är den enda lilla kopplingen jag har kvar till världens bästa hus på Olofsvägen. Det låter ju helt absurt men jo, så är det nog. Jag har slagit det numret så länge jag kan minnas, jag kan det i sömnen, baklänges och framlänges. Och jag kommer ju faktiskt aldrig mer att slå 269680, iallafall inte för att ringa hem. Det är bara ett nummer men det här på något sett ihop med min barndom i de fina vita huset som jag saknar en hel massa och som var perfekt fast de varken hade stall eller pool ( två saker som var döviktiga tycke jag) Känner mig som en trotsig treåring som stampar foten i golvet och säger "vill inte" med det mest envisa tonfallet som finns...Men såvida jag inte skaffar mig en hemtelefon innan den 30 juli så finns det inte mycket jag kan göra, precis som jag inte kunde göra mycket när huset jag växte upp i såldes. Jag överlevde ju det så ska nog klara av ett nytt telefonnummer också. Jag hoppas att någon annan lite tjej får växa upp med världens bästa telefonnummer.

Ja det här var ju ett random och ganska ointressant inlägg klockan ett på natten när jag borde sova...Jaja vad jag ville komma fram till var nog bara RIP 269680.

Och som Mattis i rövarborgen skulle sagt:
Det fattas mig, det fattas mig så
det skär i bröstet"